Sam vet inte hur hon överlevde dagen, för ingen gjorde någonting. Men det kommer nog hända i framtiden. Miranda sneglade på Sam genom klassrummet med en frågande min. Det var sista lektionen. De gangsters som var ute efter dem slutade mycket senare än dem. Kanske skulle de komma undan just den här gången?

Men sen vet man ju aldrig med framtiden.

”Kanske försöker de psyka oss?”, undrar Sam när lektionen är slut och hon och Miranda står i ett hörn i busskuren och väntar.

”Hur då?”

”Ja, alltså att de inte gör något med en gång, utan att de väntar tills vi glömt det?”

”Som om vi skulle glömma?” svarar Miranda och gapflabbar.

Det var inget att flabba åt egentligen, detta är allvarligt. Men skrattet var inte nervöst, det var ett rent garv. Sam tittade förvånat på Miranda.

”Har det hänt något? Du är så annorlunda”

”Ja, Sam, du förstår, morsan ska prova 12-stegs-programmet. Jag är överlycklig. Hon har druckit i evigheter men jag tror hon klarar det”

Miranda ger Sam en snabb puss och sen kom bussen.

Bussen var tre minuter sen. Det gjorde inget. Och kaffet kändes godare än vanligt.

Vad som än händer i framtiden kan de inte tänka på det nu. Det får bli som det blir.

Nästa Kapitel>