Pepp, Sickan och Krusberth (följetonger)

När Buster tappade bort sig

Så nu var alltså Pepp väldigt glad. Hon dansade runt i villan som hennes morfar ägde, och hennes tomatröda hår spretade åt alla håll som en solfjäder. Glasögonen hamnade på sned, och ramlade till slut av helt och hållet när hon dunsade ner på soffan helt utmattad.
Bakom henne stod Sickan och försökte hålla sig för skratt. Men det gick inte och han flabbade så snoret sprutade.
– Åh, fy vad äckligt! sa han om sig själv, och kletade av sig snoret på sina byxor. Han rättade till sin basker som hade ramlat ner framför ena ögat och drog upp byxerna som nästan hängde vid knävecket. Pepp tittade äcklat på honom, men blev sedan röd i ansiktet.
– Vad står du och smyger för?, utropade hon argt. Hon hade helt glömt bort att hon bett honom komma och mindes det nu och blev förargad över att han var så lång och klumpig men ändå kunde lurpassa som en liten… bov. Det var vad hon sa till honom också.

– Vad skuttar du runt för då? fnittrade Sickan fram och log irriterande töntigt mot henne.
– Jag fick A på matteprovet! kvittrade hon, fast att hon var otroligt generad.
– Vad är du generad för? Jag har sett dig dregelsova! gapade han och hon blev återigen förargad över hans irriterande, sneda leende.
– Äh!

Krusberth knackade på bakdörren och hade nog gjort det ett tag, för han såg irriterad ut när Pepp öppnade.
– Blir du döv när du dansar eller? muttrade han surt och snurrade med ögonen runt i vardagsrummet för att inspektera möblerna där inne. Innan Pepp ens han bli röd i ansiktet eller skälla ut honom för att han också lurpassat som en bov, så smalnar hans ögon.
-BUSTEEEER!
– Vad vrålar du om? undrar Sickan och himlar med ögonen. ”Jäkla gubbstrutt!”, tänkte han för sig själv, men råkade visst också även nämna det högt, för Krusberth såg irriterad ut.
– Buster är borta! gnällde han och såg ut som en tjurig liten pojke på fem år, fast han var över femtio.
– Var hade du honom senast? frågade Pepp och lade huvudet på sned.
– Ameh! Är du dum eller? snäste Sickan.
– Vaaad?
Pepp såg genuint trög ut.
– Tror du att en hund sitter still eller? Sade Sickan tålmodigt, men Pepp såg fortfarande trög ut.
– …eller? Det är en H-U-N-D! Och han L-E-V-E-R! gormade Sickan och textade övertydligt mot henne.
– Jag fattar faktiskt! Tror du att jag är korkad om jag får A på ett matteprov?
– Fick DU A?! utropade Krusberth förvånat.
– Fuskade du? lade Sickan till.
– Det är inte hjärnkirurgi! Är det så svårt att förstå att jag också kan tänka?
Pepp såg irriterad ut, och nu var det Sickan och Krusbeth som såg genuint tröga ut.

– Åh! Ni får mig alltid att tappa tråden! gapade Krusberth och slog sig för pannan.
– Gör vi? frågade Sickan och såg oerhört glad ut.
– Ja det gö.. Men vad fan! Jag undrade om ni hade sett Buster, och nej Pepp, jag vet inte vart jag hade honom senast! gormade gubben och var alldeles röd i hela ansiktet.
– Aah! Han sprang förbi här för två timmar sen! sa Pepp fundersamt.
– Och det säger du nu?
– Ja, det hörde du väl att jag gjorde?

– Buusteeer! Jäkla hund…
Krusberth hade lyckats dra med sig Pepp och Sickan ut i skogen men de var inte alls särskilt engagerade i att leta. Så Krusberth tänkte att han lika gärna kunde letat själv, jäkla bortskämda ungdomar…
– Aha! Där ääär han ju! tjöt Pepp och pekade på ”Buster” som låg i en buske.
Krusberth sprang fram.
– Va i helvete!
– Var det inte Buster? frågade Pepp nyfiket.
– Det var en jävla stubbe!
– Aha.

De letade en stund till, när de hörde ett skall.
– Buster!
Buster kom springande mot Krusberth, som började klappa honom på huvudet, men sedan blev han allvarlig. Han satte sig på huk så hans huvud var i höjd med Busters.
– Var har du varit?! gapade han i Busters hundöra, som om han uppriktigt trodde att han skulle få ett svar mer än en våt tunga slickande i ansiktet.
– Vaaart?! gapade han en gång till.
– Det är en hund! H-U-N-D! textade Pepp övertydligt. Nu var det hennes tur att spela smart.
– Va?
Nu var det Krusberth som såg genuint trög ut.
– H-U-N… Äh, skit samma. Och ni säger att jag inte kan tänka?
Pepp snörpte på munnen, medan Krusberth och Sickan såg förvånade ut.
– Nu går vi! beordrade Krusberth: Framåt march!
– Med benen?
Krusberth och Pepp tittade på Sickan.
– Bilen står där borta! Menar du gå hem som att åka med bilen, eller gå hem som att använda benen?
– Jag menar gå hem som att använda hjärnan till att hitta rätt hus!

De åkte iväg på grusvägen, när de inom några minuter antal fem, fick motorstopp.
– Jävla skit..
– Då får vi gå med benen! tjöt Sickan, och kände sig smart.
– Din hjärna är gjord av gelé!

När de kom hem var klockan plötsligt 9 på kvällen och de gick och lade sig i sina respektive sängar i sina respektive hus. Den röda skitgamla telefonen ringde hemma hos Pepp.
– Hmm? svarade hon sömnigt.
– Vad gjorde vi idag? frågade Sickans röst i andra änden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *