Joyz

”Det är ju ett storslaget mästerverk!” berömde bildläraren och höll upp Samanthas teckning. Hon granskade den noga. ”Jag gillar detaljerna du gjort, en riktig fantasy-skog!”.Läraren

Kanske var hon kär. Det kändes minsann så. Miranda tänkte tillbaka på den dagen i skogen. Hur de klädde av sig och älskade i det

”Miranda vänta!”Sam har sprungit efter Miranda ut från kondiset. Miranda saktar in stegen och vänder sig långsamt om.”Säg inget Sam. Jag fattar att du kommer

Dagen var silvergrå. Inga fåglar syntes eller hördes, men dagen var vacker på ett lite vemodigt sätt. Skolan kändes inte lockande alls. Världen kändes mer

Är det så konstigt att jag oroar mig? Är det så konstigt att varje dag känns som en melankolisk smörja? Marre sitter och tittar ut

Sam smyger tyst ut på balkongen, greppar tag om trädgrenen som sträcker sig ner mot gräsmattan, och hoppar den sista metern ner. Det är så

Bussen stannar utanför Donuts bageri och Sam kliver av och går i rask takt mot köpcentret. Hon är i desperat behov av kaffe. Hon hör

Sam stirrar ut genom fönstret och stör sig på läraren Kurts tråkiga berättar-röst. Hon känner sig lite generad över det som hände tidigare, den där

Ljudet av tårar hördes inte. För sånt hörs inte. Men hade tårar kunnat ge ljud ifrån sig, så hade hela rummet dånat. Här satt hon